.... Himlen, varför kan det inte finnas en sån?
Idag en jobbigare kväll
Har så många gånger den senaste veckan önskat jag kunnat få ringa mamma och pappa och få tala med dem.
Fråga råd av pappa och vill bara skvallra lite med mamma .
Det här är en kväll som tårarna bara rinner.
Försöker så visa mig stark men nu då jag sitter ensam så rämnar fasaden.
Erkänner att tröstgodis blev köpt idag men inte ens det vill jag ha nu
Blir ett kort inlägg för får inte fram orden
Jag försöker visa mig stark och glad utåt som att allt är bra. Men de senaste 4 dagarna gjorde mig helt slut.
För de flesta andra låter det som helt vanlig vardag det jag gjort men gjorde mig helt slut idag.
På torsdag va det konstens natt. Har alltid varit in till stan och gått ett varv runt stan. For in till stan, terravova och sedan tänkte jag fara på cafee. Visste att klarar inte att fara ensam men min granne som var i stan kom med mig. De va jobbigt att bara gå genom kyrkparken och till Österbottens museum. Caféet va att glömma, fick bli kaffet hemma som jag lovat bjuda på. På förmiddagen föreläsningar där ser jag en släkting. Inte sett sedan mamma dog så jag blir på helspänn.
Sen va det fredag. Ny termin började på jobbet. Roligt men spännande. Man vill ge allt för att det ska bli en bra dag för alla.
Efter det lördag. E då redan trött. Borde göra en massa men krafterna finns inte. Får ett samtal av en annan släkting. Får frågan jag inte klarar av :- Hur mår du. Hur klarar du dig. Å då hon säger att hon varit till mammas grav och jag hör att hon börjar gråta. Brister det helt för mig. Gråter och får inte luft. Tack Hanna för hjälpen här.
Idag söndag va det Gamla Vasa dagen. Mängder av människor vilket är härligt då det ordnas något sådant här. En tur till lilla tårteriet och F. Jakobssons ateljee var vad jag klarade av.Sedan orkade jag inte mer.
Kändes som att jag blev ihop klämd och fick svårt att se och orkade inget annat än att lägga mig och sova. Va inte så tokigt att ligga och sova på gården.
Som tur vad så kom min villa granne Pirkko efter mig och vi for och simmade. Piggnade till av det så fixade att klippa gräset efter det. Kiitos Pirkko kun tulit hakemaan .
De e bara att inse att jag inte e så stark ännu. Och jag måste komma ihåg det som blev sagt åt mig tidigare....du är inte den du en gång var.
Jag är inte redo för stora folkmassor och fråga inte hur jag mår .
Jag vet att folk vill mig bara väl då de frågar hur jag mår, säger jag har tänkt på dig osv men jag klarar inte det. Biter ihop alla dagar men de där kommentarerna får tårarna att rinna över.
Behövde få skriva det här såbatt den som läser vet att jag är skör ännu är inte stark nog .
Semestern är slut och imorgon på jobb.
Har haft 6 veckor semester men känns som att jag fick semester för 2 veckor sedan.
Måste erkänna för mig själv nu att jag var i ett dåligt skick då jag gick på semester. De första 3-4 veckorna ville jag bara sova. Orkade inte mycket mera än klippa gräset.
Det har varit ett jobbigt år och är medveten om att har många jobbiga dagar framför mig.
Många är vi som bara väntat på sommaren som aldrig kom egentligen, sommaren regnade bort för oss alla.
Jag sov bort den mesta av min semester, minns inte ens så mycket av den de första veckorna. NU skulle jag kunna börja semestern för nu skulle jag orka göra något.
Klippt gräs och simmat är det som jag gjort hela sommaren. Nu i slutet orkade jag ta tag i det att röja sly.
Känns i luften att sommaren går mot sitt slut men ännu hoppas jag att det blir soliga augusti sommardagar och en varm och fin höst.
Fast jag haft en lång semester och sov bort det mesta så trött är jag ännu. Men tror det har att göra med att varje dag är en kamp för mig. Visar utåt en sida att vara glad och att allt är bra. DET tar på krafterna. Och har långt kvar att kämpa med det
Haft djupare funderingar så om det skulle bli lite lättare här emellan.
Så länge pappa levde sa jag att -jag kommer aldrig att köpa en muminmugg. Såna vill inte jag ha.
Men som bekant så ska man aldrig säga Aldrig! För i dagsläget har jag över 30st. Jo vet att det inte är många, har ingen tanke på att köpa alla.
Jag vill ha de muggar som e jag på något sätt. De ska symbolisera mig och något jag gillar.
Men hur blev det så här? Jag som ALDRIG skulle ha en muminmugg.
Pappa va den som är klippte gräset på vägen på Bolot och höll den fin. Den uppgiften föll på mig sedan. Jag talade med grannarna om de kunde hjälpa till. Njaaa, visste inte om de orkade. Men jag fortsatte med det. Då sommaren närmade sig slutet kommer min granne och vill tacka mig. Hon hade en present med sig. Ni kan gissa vad det var? En Muminnugg, det årets sommar mugg. Där å då va min början. Men början var att jag fick just 1 sommarmugg / år och köpte ingen åt mig själv under året för muggen la jag ju bara in i skåpet. De sålde villan å det blev sommar och sommarmuggen kom till försäljning...å det årets mugg va så fin å så jag. Så jag var tvungen att köpa den. Sen kom vintermuggen osv....jag fick upp ögonen för Muminmuggarna.
Och så hade vi ju dem på jobbet också. Haft koll på dem för de va dyrgripar vi haft där och saknar dem idag. Mina kolleger vet att jag hållit koll på dem 😄.
9.8 är det Mumindagen och det har börjat komma till försäljning mumindags muggen.
Varje år har jag tänkt då jag farit och köat för att få köpa en att folk är inte kloka som gör det här. Varje år tänker jag :- gör det inte nästa år. Lika väl så gör jag det. Så även i år. Igår stod jag där 2 timmar innan butiken öppnade och tänkte jag är inte klok 🙂. Rekordet va nog ett år då de kom till försäljning tidigare på morgonen inte kl 10 som nu, la klockan på väckning kl 4 tiden å va och köade före kl 6 på morgonen.
Men kommer nöjd hem med mumindags muggen!
Sa ju då tidigare att jag skulle spinna vidare på ämnet självförtroende. Nu ska jag fortsätta på det ämnet.
Som sagt så har allt annat än ett bra självförtroende för här i stan har det alltid klagats på mig. Inte hurudan jag är som person men min utsida
Vem har sagt att insidan är viktigare än utsidan??Låter bra att säga det. Men så är det inte.
Nu ska vi inte ta och mala på om exakt samma.
Lappland har alltid varit viktigt för oss som jag skrev och har ju varit dit många många gånger.
Där har jag alltid varit accepterad som den jag är. Vet inte om människorna där och människor här ser olika på människor. Kan inte glömma orden jag en gång hörde. Ser ett långt mörkt hår, sedan ett vackert annsikte sedan Oj de e Kekoni. Eller, då man träffar dig så förstår man varför man börjar tycka om dig. Jag har berättat där vad jag fått höra här som gjort att mitt självförtroende är i botten och jag sa att jag borde ändra min utsida. Till svar fick jag, gör inte det för då är det inte du mera, så som du är det är den man känner och tycker om, vad du än skulle göra så blir du ingen annan utan de som säger elekt hittar på annat att klaga på.
Har funderat flera gånger på det här. Det är som att jag skulle vara två olika människor: en här och en annan i norr. Ändrar jag på halva vägen? Blir jag nån annan i Uleåborg?? 😄 Känns bara så. Finns flera saker som sagts som låter som att man talar om två olika personer. Här har jag varit osynlig men i Äkäslompolo ( som jag sedan liten sagt att e mitt andra hem) där är det hej och roligt att se dig . Vi måste ses.
Tänker inte skriva långt om det häre. Va mera en litet exempel på hur folk ser och värdesätter olika på olika ställen i landet
Lite tankar från mig på terassen...den osminkade jag
Ligger och vänder mig i sängen som så många nätter. Tankarna far hit å dit. Nu e det speciellt en sak som hänger sig fast i mitt huvud. En fråga jag fick senaste fredag då jag var till akuten efter att en bit av min en tand for.
Den som känner mig väl vet att jag inte har något till övers för det så kallad välfärds området något jag kommer att ta upp en dag då jag har tillräckligt med kraft för det.
Nu till det som hände senaste fredag.
For som sagt på fredag kväll till akuten då jag märkte att jag inte kommer att klara hela helgen med att ha en bit borta från ena tanden.
Jag tar en kölapp för att anmäla mig, sitter ner och väntar på min tur. Då det blir min tur att anmäla att jag behöver akut tandläkare så går sköterskan igenom mina uppgifter som finns .
Så säger hon plötsligt :-vem ska vi ringa om det händer dig något. Svarade:- Vadå vilken fråga...jag ska bara ha en tand fixad . Inte bli inlagd. Sköterskan fortsatte:- Din mamma och pappa står som närmsta anhörig, vem ska man ringa först? Svarar:- De har båda dött. Hon fortsätter:- vem ska vi skriva då som närmsta anhörig? Svarar:- Har ingen, det e bara jag. Hon fortsätter:- Någon måste jag skriva. Så vem ringer vi. Va fem före att säga: - Ring min hund, han e min närmsta anhöriga.
Får halvt panik där och tänker, slipper jag inte till en tandläkare för att jag inte har nån närmsta anhörig.
Hon fortsätter:- har du man eller barn vi kan ringa, eller syskon. Nej säger jag. Sköterskan ser helt förvånad ut och jag börjar få panik.
Vet att det inte är det mest vanliga att man inte har egen familj eller sambo eller barn eller syskon. Men nu är det så.
Letar i huvudet efter en lösning så att jag bara slipper vidare för att få komma till en tandläkare. Fort ett sms till en granne, kan jag uppge ditt namn och telnummer som närmasta anhörig så att jag slipper till tandläkaren. Som tur är får jag ett OK och slipper vidare.
Det här har malt i mitt huvud sedan fredag... Måste man ha en närmsta anhörig på officiella papper?? Inte e jag ensam om den här situationen men ovanligt är det. Men vad kan jag göra åt det?? Så här e det nu bara.
Fick känslan av att vara en sämre människa en som blivit över.
Har vetat att det här kommer att komma emot mig en dag för har funderat på det här många gånger genom åren. Men tog mig hårt.
Samma fråga kommer att dyka upp på jobbet för där ska man också uppge vem som är närmaste anhörig som de ska kontakta om det händer något. Senast det uppdaterades kom det här i mina tankar och jag tyckte det var obehagligt. Mamma levde ju då men då kom ju tanken att en dag står jag utan närmsta anhörig.
