6 månader och 12 år

 Idag är det 6 månader sedan jag höll mammas hand då hon somnade in men det är även på dagen 12 år sedan jag såg och talade med pappa för sista gången. Orden jag aldrig glömmer.

Jag:- pappa jag älskar dig 

Pappa:- jag vet det 

Imorgon är det 12 år sedan han dog. 

Jag kan aldrig nånsin förlåta mig själv för att jag inte fanns där brevid han då han dog. Men lovade att jag alltid skulle finnas där för mamma. Och jag har funnits där för henne och försökt göra allt för henne. Men lyckades inte helt. Borde ha stått upp mera mot det så kallade välfärds området. Så känner mig som en svikare konstant.

Men ni får bra tillsammans nu. 

Älskar och saknar er gränslöst

18.9

 Idag en jobbig dag. Inte bara idag utan de 3 närmaste dagarna.

Idag 18.9 skulle vi fira din födelsedag mamma. 

Skulle sjunga vår födelsedags sång åt dig på morgonen och på eftermiddagen hade jag lagat en finare middagen. På kvällen kaffe och tårta. Men jag hoppas att du och pappa firar tillsammans med Fidi och Moije.

Som jag saknar dig mamma.

Många trodde att jag va lika dig men det va jag inte. Men ändå va vi mycke tillsammans. 

Alla våra härliga resor till Stockholm på sommaren. Båda gillade vi att shoppa alla dessa skor vi kom hem med från Sverige 😄 . Båda gillade vi kläder och mode.

Allsång på Skansen blev ett måste. Innan det Stockholms Vattenfestival.

Då jag gick med dig på stan här hemma så alltid va det någon som hälsade på dig. Tror de flesta patienter du haft minns dig och alla ville de tala då de såg dig.

På sommaren e det blommor som gällde, det har jag fått efter dig men du hade verkligt gröna fingrar för du kunde sköta om dem mycke bättre än mig..

Pedant va du, så det var alltid städat och fint. Inte ett dammkorn. Brukade fråga hur många gånger om dagen du sopade 😄. 

Det va du som lärde mig koka mat och baka så det har jag efter dig helt klart. Då du jobbade i köket och jag var i vägen satt jag på pottan i köket och åt Kalle anka 🤣 . Det va en favorit plats och jag fick vara med i köket men ändå inte vara i vägen, så jag fick vara med i köket sedan jag var liten.

En annan  Sak vi var lika så det va det här med teknik. Ingen av oss var intresserad av det.

En annan sak vi gillade båda de va att vara ute hela sommaren. Du blev brun som en pepparkakar hur ofta jämförde vi inte vem som va brunare 🤣 . Hade aldrig en chans att vinna för du blev brun som en pepparkaka. 

Vi hade samma humor så vi gillade att titta på tv tillsammans på kvällarna. Finns vara ett program vi inte tyckte lika om. Det va självständighetsdags balen på slottet. Där satt du som klistrad.

Hundar stod dig varmt om hjärtat. För din första egna lön så köpte du just en hund så i största delen av ditt liv så har du haft hund.

Kvälls människa det har jag av dig. Du kunde vara uppe halva natten men sen även sova halva dagen..och likadan är jag.  Julkorten skrev vi på natten, det var helt enkelt roligast då.

Fredags nöjet var att lyssna på en gåva i toner/tongåvan på radio Vega. Även jag tycker att det är en bra avslutning på arbetsveckan.

Mamma du va alltid färdig att hjälpa. Allt och alla. 

Finns så mycket jag skulle kunna skriva och berätta med sitter här med tårar i ögonen så snart ser jag inte vad jag skriver.

Vill bara säga Grattis på födelsedagen mamma. Jag älskar dig. 

Konst

 Som jag tidigare skrivit så finns det en konstnärlig sida i mig och det ger sig till känna på olika sätt tex som att jag målat, handarbetat, dekorerat kakor, dukningar och fotografering.

Det här med att fota är något som jag också har från pappa. Han som lärt upp mig om fotografering

Fota mot solen har jag alltid fått höra att det ska jag inte göra men ändå är det just det som jag tycker om att göra. Solnedgångar och vatten. 

Konserter ser jag oftast genom kameran. Även där gillar ja att leka med sol och skugga

Pappa gillade också att fotografera. Ofta va det att man hittade han stå på knä någonstans i naturen och ta närbilder på blommor  tex. 

Då jag köpte den tel jag har nu va mitt enda krav..tar den bra bilder.

Här nedan finns några av alla bilder jag tagit.

Men som alltid så är jag sällan nöjd med resultatet  

Äppelkaka/Mörkaka

Äpplen i massor så nu e det att försöka hitta på allt möjligt att laga där man kan använda dem 

Den här äppelkakan lagade min Fammo  då jag va liten.

Jag bara älskar den här mördegs degen 🙂 .

Det här grundreceptet har jag på ett annat ställe här på bloggen för jag använder den här även till  mina pajbottnar.

Då jag lagar den här kakan eller paj på samma deg, den är slut direkt. 

Ingredienser;

250 g margarin eller smör 

1,5 dl socker 

3,5 dl vetemjöl 

1 ägg 

2-3 tsk vaniljsocker 

1 tsk bakpulver 

Fyllning;

 äppelmos ( får vara riktigt med äppelmos)

Rör/ nyp ihop margarinet med sockret för hand

Rör sedan i de övrig ingredienserna och blanda ihop allt.

Då degen är som en klump så låt den ligga på ett svalt ställe så länge du förbereder formen 

Klä en  form med löstagbara kanter ( går att lägga i en vanlig rund form med.) 

Och vill man baka kakan i en  ugnsform så laga dubbel sats. 

Dela degen i 2 delar  (den ena halvan ska vara större än den andra.)

Tryck ut den större degbiten  i botthen på  formen och lite upp på kanterna.

Lägg på ca 2 dl äppelmos på botten,är det större form så lägg på mera mos. Av degen som blev kvar smular man/ klickar man ut det över fyllningen.

Sedan in i ugnen i 175 grader och låt den vara  i ugnen tills den fått lite färg.

Servera med vaniljsås eller vaniljglass.

Hoppas att du ska gilla den

Tankar

 Nu är det en sån där natt igen som jag ligger klarvaken och kan inte sova. Tankarna snurrar runt i huvudet, funderar och funderar. 

Jag har inget till övers för det så kallade välfärds området. 

Kan inte få mamma tillbaka men jag måste hitta kraft att än en gång skriva och klaga på hur de tar hand om patienter.

Ligger här och funderar på att i december fick mamma veta att hennes njurvärde blivit så bra och stabilt så hon behöver inte gå på läkarkontroll så rätt som hon var. Räcker med blodprov för att kolla var tredje - fjärde månad. Hon lever flera år så som njuren håller sig stabil. Vi va glada så vi båda grät av lycka.

Mamma föll ju i oktober pga att hon fick urinvägsinfektion lika som i maj. Så i oktober så togs det fort ett urinprov som visade att det va så..då va hon hemma.

Hon väntade ju på att bli utskriven för hon klarade av att gå med rullator men fanns inga lediga hemvårdare. Plötsligt en torsdag i mars då hon tränade gav benen vika. På söndag kväll  tog de först ett urinprov...på tisdag dog hon. På onsdag ringde de mig och säger att hon hade kolibakterie i urinen som gick på njuren. 

Varför tog de inte urinprov genast?? Som hemvårdarna gjorde i höstas?? Då fick hon medicin i tid men då hon låg på sjukhuset gjorde de inte det. 

De Visste bakgrunden och ändå gjorde de inget. Jag är ju så dum att jag trodde att man kunde lita på sjukvården men jag rekomenderar inte nån att göra det. 

Man ska själv ha koll på vad de gör eller rättare sagt inte gör.

Fast man säger till om saker så skriver de inte upp det så går de fria. 

Bra jag får krafter samlade så ska jag skicka in en anmärkning. Jag får inte mamma tillbaka men jag hoppas att ingen annan ska utsättas för samma.

Jag uppmanar er alla att hålla ögon o  öron öppna så ni besöker välfärdsområdet. Och lita inte på dem där. Håll koll på vad de gör och åt era nära och kära 

Telefon till...

 .... Himlen, varför kan det inte finnas en sån? 

Idag en jobbigare kväll 

Har så många gånger den senaste veckan önskat jag kunnat få ringa mamma och pappa och få tala med dem. 

Fråga råd av pappa och vill bara skvallra lite med mamma .

Det här är en kväll som tårarna bara rinner. 

Försöker så visa mig stark men nu då jag sitter ensam så rämnar fasaden.

Erkänner att tröstgodis blev köpt idag men inte ens det vill jag ha nu 

Blir ett kort inlägg för får inte fram orden 

Det där sista e lite tudelat. 

Stark-svag

 Jag försöker visa mig stark och glad utåt som att allt är bra. Men de senaste 4 dagarna gjorde mig helt slut.

För de flesta andra låter det som helt vanlig vardag det jag gjort men gjorde mig helt slut idag. 

På torsdag va det konstens natt. Har alltid varit in till stan och gått ett varv runt stan. For in till stan, terravova och sedan tänkte jag fara på cafee. Visste att klarar inte att fara ensam men min granne som var i stan kom med mig. De va jobbigt att bara gå genom kyrkparken och till Österbottens museum. Caféet va att glömma, fick bli kaffet hemma som jag lovat bjuda på. På förmiddagen föreläsningar där ser jag en släkting. Inte sett sedan mamma dog så jag blir på helspänn. 

 Sen va det fredag. Ny termin började på jobbet. Roligt men spännande. Man vill ge allt för att det ska bli en bra dag för alla.

Efter det lördag. E då redan trött. Borde göra en massa men krafterna finns inte. Får ett samtal av en annan släkting. Får frågan jag inte klarar av :- Hur mår du. Hur klarar du dig. Å då hon säger att hon varit till mammas grav och jag hör att hon börjar gråta. Brister det helt för mig. Gråter och får inte luft.  Tack Hanna för hjälpen här. 

Idag söndag va det Gamla Vasa dagen. Mängder av människor vilket är härligt då det ordnas något sådant här.  En tur till lilla tårteriet och F. Jakobssons ateljee var vad jag klarade av.Sedan orkade jag inte mer. 

Kändes som att jag blev ihop klämd och fick svårt att se och orkade inget annat än att lägga mig och sova. Va inte så tokigt att ligga och sova på gården. 

Som tur vad så kom min villa granne Pirkko efter mig och vi for och simmade. Piggnade till av det så fixade att klippa gräset efter det.  Kiitos Pirkko kun tulit hakemaan .

De e bara att inse att jag inte e så stark ännu. Och jag måste komma ihåg det som blev sagt åt mig tidigare....du är inte den du en gång var.

Jag är inte redo för stora folkmassor och fråga inte hur jag mår .

Jag vet att folk vill mig bara väl då de frågar hur jag mår, säger jag  har tänkt på dig osv men jag klarar inte det. Biter ihop alla dagar men de där kommentarerna får tårarna att rinna över.

Behövde få skriva det här såbatt den som läser vet att jag är skör ännu är inte stark nog .