Pappa 22.7

För 12 år sedan dog min pappa och 19.3 i år dog min mamma.

Vi har alltid stått varandra nära så att nu förlorat båda mina föräldrar är inte lätt. Alla sa åt mig då pappa dog att det blir bättre med tiden. Det har inte det.

Har alltid varit pappas flicka och tur är det för mycket har jag lärt mig av att springa efter pappa. Pappa och jag var väldigt lika till sättet; alltid något projekt på gång och min konstnärliga sida har jag efter honom. 

Båda är vi mera praktiska än läs människor. In till det sista fixade han med något. Han hade egna lösningar på mycket och är innerligt tacksam att jag följt efter han så jag kunnat fixa saker.

Båda vill vi hjälpa andra men har svårt att be om hjälp själva. 

Mitt Lapplands intresse kommer också från honom.

Äkäslompolo är det ställe som stod han nära hjärtat och det gör det även för mig.

Mamma och pappa träffades i Äkäslompolo i Fjällklubbens stuga Tammitieva då pappa var reseledare. Deras bröllopsresa gick dit och pappa hade lovat att vara reseledare för en grupp från Roparnäs sjukhus under en del av den resan. 

Pappa var under många år ordföranden för Fjällklubben Tammitieva som va som ett andra hem för oss alla tre. Då pappa fick jobbet att sköta Raitismaja som också finns i Äkäslompolo så steg han åt sidan som ordförande. 

Så fort jag fyllde 18 år så blev även jag medlem i Fjällklubben. 

En fjällklubbare räknade alla gånger som jag var upp. Då han dog hade jag varit dit över 100 gånger och han dog flera år innan pappa dog. Så vet inte exakt hur många gånger det är.

Pappa hade gärna velat bli ordförande för Fjällklubben igen men det blev aldrig så för den hemska sjukdomen Cancer kom in i bilden.

Många är de som trott/ tror att pappa var Italienare. Långt från det. Han är född i Malax men då hans föräldrar dog kunde inte släkten ta hand om alla så en måste adopteras. Pappa blev inte bortvald utan de som skulle adoptera fick välja vem de ville ha . Agda och Väinö ville ha en lockig mörkhårig pojke. Det var så Karl-Gustav Ljungqvist blev en Kekoni som växte upp i Åbo 

Det var lite kort om pappa

Och idag 22.7 är det din födelsedag.

Grattis pappa ❤️ 

Vill avsluta med de sista orden vi sa varandra på sjukhuset

Jag;- Jag älskar dig pappa

Pappa;- Jag vet det 

Finns bara en sak jag aldrig kan förlåta mig själv för. Jag fanns inte vid pappas sida när han dog. Fanns inte där och höll hans hand utan han dag ensam utan oss vid sin sida .Han fanns alltid där för mig men jag fanns inte där då han behövde mig som mest. Allt hände så plötsligt och vi fick inte något rum att sova på i Tammerfors där man kunde ha Moije vår hund med så vi måsta fara hem. 

Det här är något jag bara måste leva med men förlåta mig själv för det kan jag aldrig. Men lovade då att det skulle aldrig hända mamma.