Ett tag sedan senast

 Ett tag sedan senast.

Mina krafter tog slut inte orden, har massor jag skulle vela skriva om men jag var tvungen att fokusera på jobbet och vardagen. Att få dagen och min kraft att räcka till. 

Små saker kan ta väldigt mycke kraft. 

Man skulle kunna tro att senaste år (2024) hade varit det jobbigaste året för mig men det jobbigaste kom nog ett år erfter.

Senaste året flöt på av sig själv som i en dimma det bara gick. Men det här året har varit ännu mera tårar och att bita ihop. Varje litet sak som går emot känns som en djup djup grop att kravla sig upp ifrån. Kan vara så liten sak som det som hända senaste hel. Skulle ta fram blåbär från frysen. La dem att tina upp. Tog upp påsen å upptinade blåbär rinner ut på golvet. Har bär överallt, det e bara att börja städa, ut med mattor och börja skura golvet och skåpen. Då jag fått det gjort å tar i påsen så faller resten ut...då kom tårarna...å kraften tog slut. Men jag måste börja om igen.

För många kan det tyckas som Vadå det e väl inget bara att städa upp. Men som jag skrev tidigare har inte så mycket extra krafter efter det som hänt.

Och i sommar har jag även fått ännu mera bevis för det jag misstänkt...vården mamma fick på sjukhuset gjorde att hon dog. Eller jag borde väl säga att vården hon inte fick.  Jag ger inget för välfärdsområdet. 

Har som sagt var inget till övers för sjukhusvården här och så händer mig följande i sommar.

I början av semerstern stressar jag. Försöker hinna med allt mellan regnskurarna. Glömmer att äta å dricka. Så en måndag kväll då min granne kommer in har jag svårt att tala. Talar på svenska finska och engelska men har svårt att få ihop en hel mening. Märker det själv och det känns obehagligt. Jag lägger mig i sängen och sänder ett ljud meddelande till min en kompis. Hon blir orolig då hon hör hur jag talar. Efter att jag legat i sängen en stund börjar jag tala normalt igen. 

Får sen veta att min kompis trodde att jag fått en stroke och min granne sa att jag talade som om jag hade varit full men det visste han att Jag inte är.

Tar följande morgon fram mammas blodtrycksmätare, jag har skyhögt blodtryck. Mäter några dagar å det ändrar inte mycke så på fredag ringer jag arbetshälsovården. De vill skicka mig till akuten genast men jag vägrar. Inte till det huset, dör hellre än far dit. Får en läkartid till måndag. Från den måndagen äter jag blodtrycksmedicin. Sedan hittade de även något på hjärtat och så skulle de vela kolla upp huvudet pga den där måndagen.

Fick även uppmaningen att ändra på mitt sätt att leva...dvs sluta stressa. Jag MÅSTE ta det lugnare mellan varven. Försöker men de är inte lätt.

Det va nu lite om var jag står nu. Lovat lägga upp ett recept på en maträtt jag lagade som blev en hit. Det kommer men allt tar tid. 

Nu är jag nere i en större grop igen som jag ska ta mig upp från.

Se siitä 🙂