Stark-svag

 Jag försöker visa mig stark och glad utåt som att allt är bra. Men de senaste 4 dagarna gjorde mig helt slut.

För de flesta andra låter det som helt vanlig vardag det jag gjort men gjorde mig helt slut idag. 

På torsdag va det konstens natt. Har alltid varit in till stan och gått ett varv runt stan. For in till stan, terravova och sedan tänkte jag fara på cafee. Visste att klarar inte att fara ensam men min granne som var i stan kom med mig. De va jobbigt att bara gå genom kyrkparken och till Österbottens museum. Caféet va att glömma, fick bli kaffet hemma som jag lovat bjuda på. På förmiddagen föreläsningar där ser jag en släkting. Inte sett sedan mamma dog så jag blir på helspänn. 

 Sen va det fredag. Ny termin började på jobbet. Roligt men spännande. Man vill ge allt för att det ska bli en bra dag för alla.

Efter det lördag. E då redan trött. Borde göra en massa men krafterna finns inte. Får ett samtal av en annan släkting. Får frågan jag inte klarar av :- Hur mår du. Hur klarar du dig. Å då hon säger att hon varit till mammas grav och jag hör att hon börjar gråta. Brister det helt för mig. Gråter och får inte luft.  Tack Hanna för hjälpen här. 

Idag söndag va det Gamla Vasa dagen. Mängder av människor vilket är härligt då det ordnas något sådant här.  En tur till lilla tårteriet och F. Jakobssons ateljee var vad jag klarade av.Sedan orkade jag inte mer. 

Kändes som att jag blev ihop klämd och fick svårt att se och orkade inget annat än att lägga mig och sova. Va inte så tokigt att ligga och sova på gården. 

Som tur vad så kom min villa granne Pirkko efter mig och vi for och simmade. Piggnade till av det så fixade att klippa gräset efter det.  Kiitos Pirkko kun tulit hakemaan .

De e bara att inse att jag inte e så stark ännu. Och jag måste komma ihåg det som blev sagt åt mig tidigare....du är inte den du en gång var.

Jag är inte redo för stora folkmassor och fråga inte hur jag mår .

Jag vet att folk vill mig bara väl då de frågar hur jag mår, säger jag  har tänkt på dig osv men jag klarar inte det. Biter ihop alla dagar men de där kommentarerna får tårarna att rinna över.

Behövde få skriva det här såbatt den som läser vet att jag är skör ännu är inte stark nog .